The Smiths, som jag egentligen aldrig lyssnat till, men varje gång jag hör dem tänker jag, att det borde jag ju göra. En gång hörde jag i alla fall Morrisey som sjöng bakom en mur någonstans i Barcelona.

The White Stripes Seven Nation Army. Den är bra den, det tycker inte bara fotbollsfans utan även jag.

Och sen är det ju den där låten i den roliga videon med Chevy Chase, den Paul Simon-låten är ju bra … vad är det den heter? You can call me Al!

Lyrics The boxer + The Sound of Silence: The boxer

I am just a poor boy
Though my story’s seldom told
I have squandered my resistance
For a pocket full of mumbles such are promises
All lies and jests
Still a man hears what he wants to hear
And disregards the rest

When I left my home and my family
I was no more than a boy
In the company of strangers
In the quiet of the railway station running scared
Laying low, seeking out the poorer quarters
Where the ragged people go
Looking for the places only they would know

Lie la lie …

Asking only workman’s wages
I come looking for a job
But I get no offers,
Just a come-on from the whores on Seventh Avenue
I do declare, there were times when I was so lonesome
I took some comfort there

Lie la lie …

Then I’m laying out my winter clothes
And wishing I was gone
Going home
Where the New York City winters aren’t bleeding me
Bleeding me, going home

In the clearing stands a boxer
And a fighter by his trade
And he carries the reminders
Of ev’ry glove that layed him down
Or cut him till he cried out
In his anger and his shame
”I am leaving, I am leaving”
But the fighter still remains

Lie la lie …

Sounds of Silence

Hello darkness, my old friend,
I’ve come to talk with you again,
Because a vision softly creeping,
Left its seeds while I was sleeping,
And the vision that was planted in my brain
Still remains
Within the sound of silence.

In restless dreams I walked alone
Narrow streets of cobblestone,
‘Neath the halo of a street lamp,
I turned my collar to the cold and damp
When my eyes were stabbed by the flash of a neon light
That split the night
And touched the sound of silence.

And in the naked light I saw
Ten thousand people, maybe more.
People talking without speaking,
People hearing without listening,
People writing songs that voices never share
And no one dared
Disturb the sound of silence.

”Fools” said I, ”You do not know
Silence like a cancer grows.
Hear my words that I might teach you,
Take my arms that I might reach you.”
But my words like silent raindrops fell,
And echoed
In the wells of silence.

And the people bowed and prayed
To the neon god they made.
And the sign flashed out its warning,
In the words that it was forming.
And the sign said, the words of the prophets are written on the subway walls
And tenement halls.
And whisper’d in the sounds of silence.”

Lyrics:

You would not believe your eyes
If ten million fireflies
Lit up the world as I fell asleep
Cause they fill the open air
And leave teardrops everywhere
You’d think me rude, but I
Would just stand and stare.

I’d like to make myself believe
That planet Earth turns slowly.
It’s hard to say that I’d
Rather stay awake when I’m asleep,
Cause everything is never as it seems.

Cause I’d get a thousand hugs
From ten thousand lightening bugs
As they tried to teach me how to dance.
A foxtrot above my head,
A sock-hop beneath my bed,
The disco ball is just hanging by a thread.

I’d like to make myself believe
That planet Earth turns slowly.
It’s hard to say that I’d
Rather stay awake when I’m asleep,
Cause everything is never as it seems.
(When I fall asleep.)

Leave my door open just a crack.
(Please take me away from here.)
Cause I feel like such an insomniac.
(Please take me away from here.)
Why do I tire of counting sheep?
(Please take me away from here.)
When I’m far too tired to fall asleep
To ten million fireflies.
I’m weird, cause I hate goodbyes
I got misty eyes as they said farewell.
But I’ll know where several are
If my dreams get real bizarre
Cause I saved a few,
And I keep them in a jar.

I’d like to make myself believe
That planet Earth turns slowly.
It’s hard to say that I’d
Rather stay awake when I’m asleep,
Cause everything is never as it seems.
(When I fall asleep.)

I’d like to make myself believe
That planet Earth turns slowly.
It’s hard to say that I’d
Rather stay awake when I’m asleep
Because my dreams are bursting at the seams

Och långa var de – 8,9 minuter. Det är konstigt det där med gamla låtar som man verkligen gillat – ibland hör man att nä, den var ju inte så värst vidare bra. Ibland hör man att nä, den är ju inte så värst bra – men man kan inte låta bli att gilla den. Är det nostalgigrejen (man kan ju texten!) eller är det att ens ”fina, utvecklade musiksmak” som man förvärvat genom åren faktiskt inte har en chans mot den djupt liggande känslan av att ”den här låten är det verkligen något särskilt med”.

‘

Men den här, den har inget med skämslåtar att göra. Men samtida med Meatloafs låtar  är den(runt 75-77) – det var lite svulstigt liksom, på den tiden:

Om inte den så sjöng jag på den här, den sorgliga repetitiva lasarettvisan. Var det för att min röst räckte till för såna här låtar, eller för att jag gillade det melodramatiska? Ingen aning, antingen båda delarna. Min musiklärare hörde mig en gång och ville att jag skulle sjunga på en fredagssamling i stora aulan – det var det närmaste en scen jag kommit. Aldrig att jag vågade. Dumt. Man ska våga mer. För vad kan hända? Blir det pinsamt så är det inte mer än det – pinsamt. Och pinsamheter glömmer man bort efter ett tag, men att man VÅGADE, det minns man.

Vet inte varför, men de här låtarna det får mig att tänka på den här, en kärleksvisa på norska och svenska. Den är ju varken ett skillingatryck eller bedrövligt sorglig och jag har bara hört den en gång förut. Kanske är det för att jag tänkte på Lisa Nilsson och på att hon måste vara Sveriges bästa sångerska.

‘

Jag har alltid gillat låtar där de sjunger på svenska. Docent Död, Svensk Pop, Pugh, Lundell (ett tag), Imperiet, förstås, Anders F Rönnblom och allt vad de heter. Krunegård är en värdig uppföljare!

Jag har också, i diktform, registerat mina kvarter. Men inte så bra som Krunegård – han är verkligen någonting alldeles extra. Och jag skulle också kunna säga ”hej, snälla, kan ni ändra precis allting” . Som i ”ge mig vila, ork, styrka på färden”. Jag är så trött som jag aldrig varit.

Ibland gör man rätt, ibland gör man fel, lev med det, som Krunegård sjunger. Den här låten är så himla bra, både musiken som stegras och texten som är så bra. Låten handlar ju inte riktigt om detsamma som jag tolkar in i refrängens versrader, men det spelar ju ingen roll. Det gör inget om det blir lite fel, för mig är det i alla fall rätt att sjunga Ibland blir det rätt, ibland blir det fel, lev med det, och då påminna mig om att jag inte är mer än människa och måste leva med att jag långt ifrån alltid fixar allt så bra som jag önskar att jag skulle göra.

Lyrics: 

Jag skulle springa efter men trampa snett
Ibland gör man fel, Ibland gör man rätt
Hon skrek ”stanna bilen kom igen bestäm dig”
Så jag stängde dörren och tänkte sen
Och när jag tänker efter såhär långt efter
Så kan jag se hur fel det blev

Ibland gör man rätt, Ibland gör man fel, lev med det
Ibland gör man rätt, Ibland gör man fel, lev med det

Det är inte hur man har det
Det är hur man tar det
Och när man längtar tar saker tid
Det är nåt mellan oss, mellan oss och världen
För långsamt, för snabbt men aldrig i takt
Vi vill ju bara andas
Sova och andas omvartannat inget mer

Ibland gör man rätt, Ibland gör man fel
Lev med det
Ibland gör man rätt, Ibland gör man fel
Lev med det

Du tittar i din atlas, bläddrar och gråter
”Vad är det med dig?” Säg det
Alla kartor och städer, vatten och platser
Som vi aldrig ska få se
Det är halt och farligt men vi måste få luft
På promenad i vår gamla hemstad
På juldan alla svarar att allt är bra och vet du vad

”Jag skulle till Prag men hamnade i Polen
och träffade Ted och nu ska vi ha barn
och jag skattar mig lycklig som körde fel
när jag vet hur rätt det blev”

Ibland gör man rätt, Ibland gör man fel, lev med det
Ibland gör man rätt, Ibland gör man fel, lev med det

Jag ser dom klättra i träden för att se mer av världen
För ett vidsynt liv precis som vi
Det var tropiska nätter och vi låg vakna på taken
Och såg ut på stan vi bodde i
Som var vår och som var stor och tuff och hård
Och skulle bli för liten sen men det visste vi inget om än

Jag ser dom klättra i träden för att se mer av världen
För ett vidsynt liv precis som vi
Och din morsa var lycklig igen med nån ny kille igen
Dom stod och pussades på balkongen
Sen en vecka senare var det inget mer med det
Hon stod och rökte och skrek under fläkten
”Jävla karlar varför ska det vara så förbannat svårt
och ni två hör på se upp så att ni inte också blir såna jävla svin”

Vi tog på bästa skjortan och gick ner på karneval
Fyrverkerier, gratis bio nere vid Palace
Alla var där vid strömmen i drömmen
Vi ville bli nåt
Glöm inte bort oss
Alla vid Palace nere vid strömmen i drömmen

Och jag stal Emma från Anders som var trummis i bandet
Han grät och sa att allt var lugnt
Vi ville spela surf men det blev mest punk
Hårt skoningslöst och tungt
Du hade slutat äta när ni slutat prata
Du hata allt och ville dö och det anförtrodde du mig och sa:

”Markus jag är din tjej men berätta inte för nån
du verkar va sån man kan lita på”
Men jag som aldrig hade blivit kysst
Kunde inte va tyst och dan efter läckte det ut
och du gjorde slut

Ibland gör man rätt, Ibland gör man fel, lev med det
Ibland gör man rätt, Ibland gör man fel, lev med det
Ibland gör man absolut ingenting men det blir fel ändå
Ibland gör man rätt, Ibland gör man fel, lev med det
Ibland gör man rätt, Ibland gör man fel, lev med det

All den här tiden som jag vilat och velat
Vilat och väntat och kastat bort
Inte nu, kanske sen kommer jag också tycka
Att allt dåligt för med sig nåt gott
/Marcus Krunegård